Skip to main content

Uttara-khaṇḍa · Chapter 101

Chapter 101

Unit 513 of 693Uttara-khaṇḍa · Chapter 101Uttara-khaṇḍa · Chapter 1011 source entries

Uttara-khaṇḍa · Chapter 101

Source

नारद उवाच- ते गणाधिपतीन्दृष्ट्वा नंदीभमुखषण्मुखान् । अमर्षादभ्यधावंत द्वंद्वयुद्धाय दानवाः १। नंदिनं कालनेमिश्च शुंभो लंबोदरं तथा । निशुंभः षण्मुखं वेगादभ्यधावत दंशितः २। निशुंभः कार्तिकेयस्य मयूरं पंचभिः शरैः । हृदि विव्याध वेगेन मूर्छितः स पपात च ३। ततः शक्तिधरः शक्तिं यावज्जग्राह रोषितः । तावन्निशुंभो वेगेन स्वशक्त्या तमपातयत् ४। ततो नंदीश्वरो बाणैः कालनेमिमविध्यत । सप्तभिश्च हयान्केतूंस्त्रिभिः सारथिमच्छिनत् ५। कालनेमिस्तु संक्रुद्धो धनुश्चिच्छेद नंदिनः । तदपास्य सशूलेन तं वक्षस्य हनद्दृढम् ६। सशूलभिन्नहृदयो हताश्वो हतसारथिः । अद्रेः शिखरमामुच्य शैलाद्रिं सोऽप्यपातयत् ७। अथ शुंभो गणेशश्च रथमूषकवाहनौ । युध्यमानौ शरव्रातैः परस्परमविध्यताम् ८। अथ शुंभं गणाध्यक्षो हृदि विव्याध पत्रिणा । सारथिं पंचभिर्बाणैः पातयामास भूतले ९। ततः शुंभोऽतिक्रुद्धोऽपि बाणषष्ट्या गणाधिपम् । मूषकं च त्रिभिर्विद्ध्वा ननाद जलदस्वनः १०। मूषकः शरभिन्नांगश्चचाल कृतवेदनः । लंबोदरः समुत्तीर्य पदातिरभवन्नृप ११। ततो लंबोदरः शुंभं हत्वा परशुना हृदि । अपातयत्तदा भूमौ मूषकं चारुहत्पुनः १२। कालनेमिर्निशुंभश्च उभौ लंबोदरं शरैः । युगपज्जघ्नतुः कोपात्तोत्रेणेव महाद्विपम् १३। तं पीड्यमानमालोक्य वीरभद्रो महाबलः । अभ्यधावत वेगेन भूतकोटियुतस्तदा १४। कूष्मांडा भैरवाश्चापि वेताला योगिनीगणाः । पिशाचा योगिनीसंघा गणाश्चापि तमन्वयुः १५। ततः किलकिलाशब्दैः सिंहनादैः सघुर्घुरैः । विनादिता डमरुकैः पृथिवी समकंपत १६। ततो भूतानि धावंति भक्षयंति स्म दानवान् । उत्पतंति पतंति स्म ननृतुश्चरणांगणे १७। नंदी च कार्तिकेयश्च समायातौ त्वरान्वितौ । निजघ्नतू रणे दैत्यान्निरंतर शरव्रजैः १८। छिन्नभिन्नाह तैर्दैत्यैः पातितैर्भर्त्सितैस्तथा । व्याकुला सा भवत्सेना विषण्णवदना तदा १९। प्रविध्वस्तां ततः सेनां दृष्ट्वा सागरनंदनः । रथेनातिपताकेन गणानभिययौ बली २०। हस्त्यश्वरथसंह्रादः शंखभेरीरवस्तदा । अभवत्सिंहनादश्च सेनयोरुभयोस्तदा २१। जालंधरशरव्रातैर्नीहारपटलैरिव । द्यावापृथिव्योराच्छन्नमंतरं समपद्यत २२। गणेशं पंचभिर्विध्वा शैलाद्रिमपि पंचभिः । वीरभद्रं च विंशत्या ननाद जलदस्वनः २३। कार्तिकेयस्ततो दैत्यं शक्त्या विव्याध सत्वरः । व्याघूर्णः शक्तिनिर्भिन्नः किंचिद्व्याकुलमानसः २४। ततः क्रोधपरीताक्षः कार्तिकेयं जलंधरः । गदया ताडयामास स च भूमितलेऽपतत् २५। तथैव नंदिनं वेगादपातयत भूतले । ततो गणेश्वरः क्रुद्धो गदां परशुनाच्छिनत् २६। वीरभद्रस्त्रिभिर्बाणैर्हृदि विव्याध दानवम् । सप्तभिश्च हयान्केतून्धनुश्छन्नं च चिच्छिदे २७। ततोऽतिक्रुद्धो दैत्येंद्रः शक्तिमुद्यम्य दारुणाम् । गणेशं पातयामास रथमन्यं समारुहत् २८। अभ्ययादथ वेगेन वीरभद्रं रुषान्वितः । ततस्तौ सूर्यसंकाशौ युयुधाते परस्परम् २९। वीरभद्रस्तस्य हयांस्तथा बाणैरपातयत् । धनुश्चिच्छेद दैत्येंद्रो युयुधे परिघायुधः ३०। स वीरभद्रं त्वरयाभिगम्य जघान दैत्यः परिघेन मूर्ध्नि । स चापि दैत्यः प्रविभिन्नमूर्द्धा पपात भूमौ रुधिरं समुद्गिरन् ३१। इति श्रीपाद्मे महापुराणे पंचपंचाशत्सहस्रसंहितायामुत्तरखंडे कार्त्तिकमाहात्म्ये श्रीकृष्णसत्यभामासंवादे दैत्यसेनापराभवोनाम एकाधिकशततमोऽध्यायः १०१।

nārada uvāca- te gaṇādhipatīndṛṣṭvā naṃdībhamukhaṣaṇmukhān | amarṣādabhyadhāvaṃta dvaṃdvayuddhāya dānavāḥ 1| naṃdinaṃ kālanemiśca śuṃbho laṃbodaraṃ tathā | niśuṃbhaḥ ṣaṇmukhaṃ vegādabhyadhāvata daṃśitaḥ 2| niśuṃbhaḥ kārtikeyasya mayūraṃ paṃcabhiḥ śaraiḥ | hṛdi vivyādha vegena mūrchitaḥ sa papāta ca 3| tataḥ śaktidharaḥ śaktiṃ yāvajjagrāha roṣitaḥ | tāvanniśuṃbho vegena svaśaktyā tamapātayat 4| tato naṃdīśvaro bāṇaiḥ kālanemimavidhyata | saptabhiśca hayānketūṃstribhiḥ sārathimacchinat 5| kālanemistu saṃkruddho dhanuściccheda naṃdinaḥ | tadapāsya saśūlena taṃ vakṣasya hanaddṛḍham 6| saśūlabhinnahṛdayo hatāśvo hatasārathiḥ | adreḥ śikharamāmucya śailādriṃ so'pyapātayat 7| atha śuṃbho gaṇeśaśca rathamūṣakavāhanau | yudhyamānau śaravrātaiḥ parasparamavidhyatām 8| atha śuṃbhaṃ gaṇādhyakṣo hṛdi vivyādha patriṇā | sārathiṃ paṃcabhirbāṇaiḥ pātayāmāsa bhūtale 9| tataḥ śuṃbho'tikruddho'pi bāṇaṣaṣṭyā gaṇādhipam | mūṣakaṃ ca tribhirviddhvā nanāda jaladasvanaḥ 10| mūṣakaḥ śarabhinnāṃgaścacāla kṛtavedanaḥ | laṃbodaraḥ samuttīrya padātirabhavannṛpa 11| tato laṃbodaraḥ śuṃbhaṃ hatvā paraśunā hṛdi | apātayattadā bhūmau mūṣakaṃ cāruhatpunaḥ 12| kālanemirniśuṃbhaśca ubhau laṃbodaraṃ śaraiḥ | yugapajjaghnatuḥ kopāttotreṇeva mahādvipam 13| taṃ pīḍyamānamālokya vīrabhadro mahābalaḥ | abhyadhāvata vegena bhūtakoṭiyutastadā 14| kūṣmāṃḍā bhairavāścāpi vetālā yoginīgaṇāḥ | piśācā yoginīsaṃghā gaṇāścāpi tamanvayuḥ 15| tataḥ kilakilāśabdaiḥ siṃhanādaiḥ saghurghuraiḥ | vināditā ḍamarukaiḥ pṛthivī samakaṃpata 16| tato bhūtāni dhāvaṃti bhakṣayaṃti sma dānavān | utpataṃti pataṃti sma nanṛtuścaraṇāṃgaṇe 17| naṃdī ca kārtikeyaśca samāyātau tvarānvitau | nijaghnatū raṇe daityānniraṃtara śaravrajaiḥ 18| chinnabhinnāha tairdaityaiḥ pātitairbhartsitaistathā | vyākulā sā bhavatsenā viṣaṇṇavadanā tadā 19| pravidhvastāṃ tataḥ senāṃ dṛṣṭvā sāgaranaṃdanaḥ | rathenātipatākena gaṇānabhiyayau balī 20| hastyaśvarathasaṃhrādaḥ śaṃkhabherīravastadā | abhavatsiṃhanādaśca senayorubhayostadā 21| jālaṃdharaśaravrātairnīhārapaṭalairiva | dyāvāpṛthivyorācchannamaṃtaraṃ samapadyata 22| gaṇeśaṃ paṃcabhirvidhvā śailādrimapi paṃcabhiḥ | vīrabhadraṃ ca viṃśatyā nanāda jaladasvanaḥ 23| kārtikeyastato daityaṃ śaktyā vivyādha satvaraḥ | vyāghūrṇaḥ śaktinirbhinnaḥ kiṃcidvyākulamānasaḥ 24| tataḥ krodhaparītākṣaḥ kārtikeyaṃ jalaṃdharaḥ | gadayā tāḍayāmāsa sa ca bhūmitale'patat 25| tathaiva naṃdinaṃ vegādapātayata bhūtale | tato gaṇeśvaraḥ kruddho gadāṃ paraśunācchinat 26| vīrabhadrastribhirbāṇairhṛdi vivyādha dānavam | saptabhiśca hayānketūndhanuśchannaṃ ca cicchide 27| tato'tikruddho daityeṃdraḥ śaktimudyamya dāruṇām | gaṇeśaṃ pātayāmāsa rathamanyaṃ samāruhat 28| abhyayādatha vegena vīrabhadraṃ ruṣānvitaḥ | tatastau sūryasaṃkāśau yuyudhāte parasparam 29| vīrabhadrastasya hayāṃstathā bāṇairapātayat | dhanuściccheda daityeṃdro yuyudhe parighāyudhaḥ 30| sa vīrabhadraṃ tvarayābhigamya jaghāna daityaḥ parighena mūrdhni | sa cāpi daityaḥ pravibhinnamūrddhā papāta bhūmau rudhiraṃ samudgiran 31| iti śrīpādme mahāpurāṇe paṃcapaṃcāśatsahasrasaṃhitāyāmuttarakhaṃḍe kārttikamāhātmye śrīkṛṣṇasatyabhāmāsaṃvāde daityasenāparābhavonāma ekādhikaśatatamo'dhyāyaḥ 101|

English translation

Nārada said

1-19. Those demons on seeing the chiefs of the attendants like Nandin , Gajānana and Kārtikeya , impatiently ran (to them) for duels. Kālanemi , Śumbha and Niśumbha , (each) equipped with an armor, speedily ran (respectively) to Nandin, Gajānana and Kārtikeya. With five arrows Niśumbha pierced Kārtikeya’s peacock on his chest with speed and he fell down unconscious. Then, when the angry Kārtikeya took his (missile called) śakti , Niśumbha forcibly knocked him down with śakti. Then Nandīśvara pierced Kālanemi with arrows. With seven he pierced his horses and banners, and with three his charioteer. Kālanemi who was angry, cut off Nandin’s bow. Throwing it off, he firmly struck him on his chest with a spear. He, with his chest pierced by a spear and with his horses and charioteer killed, took off the mountain’s peak and threw it at Nandin. Then Śumbha and Gajānana, having a chariot and a rat as their vehicles, fighting with each other, pierced each other with volleys of arrows. The lord of the attendants (i.e. Gajānana) struck Śumbha in his heart with an arrow and knocked on the ground his charioteer with five arrows. Then Śumbha, being extremely angry, pierced Gajānana with sixty arrows, (his) rat with three, and thundered like a cloud. The rat, with his limbs pierced with arrows, walked painfully. Gajānana got down (from the rat) and became a foot soldier, O king. Then Gajānana, having struck Śumbha on his chest with a spear, knocked him down on the ground, and again mounted the rat. Kālanemi and Niśumbha both simultaneously struck Gajānana through anger with arrows, like a great elephant with a goad. Seeing him being troubled, the very strong Vīrabhadra , along with a crore of imps, speedily ran (to him). Kuṣmāṇḍas , Bhairavas , vampires, goblins, bevies of witches and (other) attendants followed him. Then the earth, resounding with kilakila sound (expressing joy), roars like those of lions, growlings, (beatings of) drums, trembled. Then the imps ran and devoured the demons. They jumped and fell and danced on the battlefield. Nandin and Kārtikeya hurriedly came (there) and struck the demons with continuous volleys of arrows in the battle. The army, cut off and broken with the demons killed, knocked down and threatened (by the attendants) was perplexed, and had a dejected face at that time.

20-31. Seeing (his) army destroyed, the strong son of the Ocean, in a chariot with a superior banner, marched against the attendants. Then in both the armies there were loud noise, sound of conches and drums, and roars like those of lions. Then with volleys of arrows, as with covers of mist, Jalandhara blocked the space between heaven and earth. Piercing Gajānana with five (arrows), Nandin too with five, and Vīrabhadra with twenty, he thundered like a cloud. Then Kārtikeya quickly pierced the demon with his (missile called) śakti. Pierced with the śakti he, with his mind a little agitated, rolled about. Then, with his eyes full of anger Jalandhara struck Kārtikeya with a mace. He too fell on the ground. In the same way he speedily knocked down Nandin on the ground. Then the angry Gajānana cut off his mace with his axe. Vīrabhadra pierced the demon on his chest with three arrows, and cut off with seven (arrows) his horses, banners and concealed bow. Then the very angry lord of demons raising a fierce śakti, knocked down Gajānana and got into another chariot. Then, full of anger, he speedily marched against Vīrabhadra. Then the two, resembling the sun, fought with each other. Vīrabhadra knocked down his horses with arrows. The lord of demons cut off (his) bow, and with an iron bar as his weapon, fought. That demon, quickly attacking Vīrabhadra, struck him on his head with an iron club. The demon too, with his head pierced, and ejecting blood, fell on the ground.

Complete chapter-aligned witnesses. Sanskrit Wikisource page 44671, revision 336552 (2022-04-24T08:26:56Z). English is N. A. Deshpande’s complete translation, controlled against its chapter page at https://www.wisdomlib.org/hinduism/book/the-padma-purana/d/doc365680.html and the ten-volume archival witness. The witnesses are aligned at chapter level; no unsupported verse-by-verse equivalence is asserted.