Skip to main content

Bhūmi-khaṇḍa · Chapter 111

Chapter 111

Unit 193 of 693Bhūmi-khaṇḍa · Chapter 111Bhūmi-khaṇḍa · Chapter 1111 source entries

Bhūmi-khaṇḍa · Chapter 111

Source

कुंजल उवाच- निर्गच्छमाने समराय वीरे नहुषे हि तस्मिन्सुरराज तुल्ये । सकौतुका मंगलगीतयुक्ताः स्त्रियस्तु सर्वाः परिजग्मुरत्र १। देवतानां वरा नार्यो रंभाद्यप्सरसस्तथा । किन्नर्यः कौतुकोत्सुक्यो जगुः स्वरेण सत्तम २। गंधर्वाणां तथा नार्यो रूपालंकारसंयुताः । कौतुकाय गतास्तत्र यत्र राजा स तिष्ठति ३। पुरं महोदयं नाम हुंडस्यापि दुरात्मनः । नंदनोपवनैर्दिव्यैः सर्वत्र समलंकृतम् ४। सप्तकक्षान्वितैर्गेहैः कलशैरुपशोभितः । सपताकैर्महादंडैः शोभमानं पुरोत्तमम् ५। कैलासशिखराकारैः सोन्नतैर्दिवमास्थितैः । सर्वश्रियान्वितैर्दिव्यैर्भ्राजमानं पुरोत्तमम् ६। वनैश्चोपवनैर्दिव्यैस्तडागैः सागरोपमैः । जलपूर्णैः सुशोभैस्तु पद्मै रक्तोत्पलान्वितैः ७। प्राकारैश्च महारत्नैरट्टालकशतैरपि । परिखाभिः सुपूर्णाभिर्जलैः स्वच्छैः प्रशोभितम् ८। अन्यैश्चैव महारत्नैर्गजाश्वैश्च विराजितम् । सुनारीभिः समाकीर्णं पुरुषैश्च महाप्रभैः ९। नानाप्रभावैर्दिव्यैश्च शोभमानं महोदयम् । राजश्रेष्ठो महावीरो नहुषो ददृशे पुरम् १०। पुरप्रांते वनं दिव्यं दिव्यवृक्षैरलंकृतम् । तद्विवेश महावीरो नंदनं हि यथाऽमरः ११। रथेन सह धर्मात्मा तेन मातलिना सह । प्रविष्टः स तु राजेंद्रो वनमध्ये सरित्तटे १२। तत्र ता रूपसंयुक्ता दिव्या नार्यः समागताः । गंधर्वा गीततत्त्वज्ञा जगुर्गीतैर्नृपोत्तमम् १३। सूताश्च मागधाः सर्वे तं स्तुवंति नृपोत्तमम् । राजानमायुपुत्रं तं भ्राजमानं यथा रविम् १४। शुश्राव गीतं मधुरं नहुषः किन्नरेरितम् १५। इति श्रीपद्मपुराणे भूमिखंडे वेनोपाख्याने गुरुतीर्थमाहात्म्ये च्यवनचरित्रे नहुषाख्याने एकादशाधिकशततमोऽध्यायः १११।

kuṃjala uvāca- nirgacchamāne samarāya vīre nahuṣe hi tasminsurarāja tulye | sakautukā maṃgalagītayuktāḥ striyastu sarvāḥ parijagmuratra 1| devatānāṃ varā nāryo raṃbhādyapsarasastathā | kinnaryaḥ kautukotsukyo jaguḥ svareṇa sattama 2| gaṃdharvāṇāṃ tathā nāryo rūpālaṃkārasaṃyutāḥ | kautukāya gatāstatra yatra rājā sa tiṣṭhati 3| puraṃ mahodayaṃ nāma huṃḍasyāpi durātmanaḥ | naṃdanopavanairdivyaiḥ sarvatra samalaṃkṛtam 4| saptakakṣānvitairgehaiḥ kalaśairupaśobhitaḥ | sapatākairmahādaṃḍaiḥ śobhamānaṃ purottamam 5| kailāsaśikharākāraiḥ sonnatairdivamāsthitaiḥ | sarvaśriyānvitairdivyairbhrājamānaṃ purottamam 6| vanaiścopavanairdivyaistaḍāgaiḥ sāgaropamaiḥ | jalapūrṇaiḥ suśobhaistu padmai raktotpalānvitaiḥ 7| prākāraiśca mahāratnairaṭṭālakaśatairapi | parikhābhiḥ supūrṇābhirjalaiḥ svacchaiḥ praśobhitam 8| anyaiścaiva mahāratnairgajāśvaiśca virājitam | sunārībhiḥ samākīrṇaṃ puruṣaiśca mahāprabhaiḥ 9| nānāprabhāvairdivyaiśca śobhamānaṃ mahodayam | rājaśreṣṭho mahāvīro nahuṣo dadṛśe puram 10| puraprāṃte vanaṃ divyaṃ divyavṛkṣairalaṃkṛtam | tadviveśa mahāvīro naṃdanaṃ hi yathā'maraḥ 11| rathena saha dharmātmā tena mātalinā saha | praviṣṭaḥ sa tu rājeṃdro vanamadhye sarittaṭe 12| tatra tā rūpasaṃyuktā divyā nāryaḥ samāgatāḥ | gaṃdharvā gītatattvajñā jagurgītairnṛpottamam 13| sūtāśca māgadhāḥ sarve taṃ stuvaṃti nṛpottamam | rājānamāyuputraṃ taṃ bhrājamānaṃ yathā ravim 14| śuśrāva gītaṃ madhuraṃ nahuṣaḥ kinnareritam 15| iti śrīpadmapurāṇe bhūmikhaṃḍe venopākhyāne gurutīrthamāhātmye cyavanacaritre nahuṣākhyāne ekādaśādhikaśatatamo'dhyāyaḥ 111|

English translation

Kuñjala said :

1-5. When that brave Nahuṣa , comparable to the lord of gods, was going out to fight (with Huṇḍa ), all women out of curiosity and with (i.e. singing) auspicious songs went there. The excellent women of gods, and kinnarīs, (all) eager through curiosity sang melodiously, O best one. Also the gandharva women endowed with beauty and ornaments went there where the king stood, through curiosity. The city of that wicked Huṇḍa was Mahodaya by name; it was everywhere adorned with divine groves (like) Nandana . It looked pleasant with houses having seven apartments and with pitchers. The best city shone with great staffs with banners. The best city shone with (mansions) shaped like the peaks of Kailāsa , lofty, reaching the sky, divine and endowed with all glory.

6-10a. It was adorned with thickets of trees, groves, divine lakes resembling oceans and full of water and charming with lotuses and red lotuses. It shone with ramparts, great jewels and hundreds of upper stories and with moats full of clear water. It also shone with other great jewels and elephants and horses. It was crowded with good women and men of great brilliance. That (city) Mahodaya shone with many divine grandeurs.

10b-15. Nahuṣa, the great hero and best among kings, saw the city and a divine grove adorned with divine trees in the outskirts. The great hero entered it as a god enters the Nandana grove. The virtuous lord of kings entered the grove on the bank of a river in chariot along with that Mātali . Those divine, beautiful women came there. Gandharvas , the knowers of the essentials of music, extolled the best king with songs. All the (bards like the) sūtas and māgadhas praised the best king, Āyu’s son, shining like the sun. Nahuṣa heard the sweet song repeated (i. e. sung) by the kinnaras .

Complete chapter-aligned witnesses. Sanskrit Wikisource page 43148, revision 335680 (2022-04-12T18:58:58Z). English is N. A. Deshpande’s complete translation, controlled against its chapter page at https://www.wisdomlib.org/hinduism/book/the-padma-purana/d/doc365204.html and the ten-volume archival witness. The witnesses are aligned at chapter level; no unsupported verse-by-verse equivalence is asserted.