इति त्वयि रसाकुलं रमितवल्लभे वल्लवाः
कदापि पुनरम्बिकाकमितुरम्बिकाकानने ।
समेत्य भवता समं निशि निषेव्य दिव्योत्सवं
सुखं सुषुवुरग्रसीद्व्रजपमुग्रनागस्तदाiti tvayi rasākulaṁ ramitavallabhe vallavāḥ kadāpi punarambikākamiturambikākānane sametya bhavatā samaṁ niśi niṣevya divyotsavaṁ sukhaṁ suṣuvuragrasīdvrajapamugranāgastadā
“Having played thus, full of rasa, beloved of the gopis, the cowherds once more, in the forest of Ambikā, came together at night.”