राम

The first prayer answered 34 of 100

The Birth of Rāma

10 verses

When the gods, oppressed by the ten-headed one, prayed for his end, the sage Ṛśyaśṛṅga performed for King Daśaratha of Kosala the putra-kāmeṣṭi sacrifice. The pāyasa was distributed to the queens. The daśaka opens the brief Rāmāyaṇa within the Nārāyaṇīyam.

Daśaka 34, Verse 1
गीर्वाणैरर्थ्यमानो दशमुखनिधनं कोसलेऽष्वृश्यषृङ्गे
पुत्रीयामिष्टिमिष्ट्वा ददुषि दशरथक्ष्माभृते पायसाग्र्यम् ।
तद्भुक्त्या तत्पुरन्ध्रीष्वपि तिसृषु समं जातगर्भासु जातो
रामस्त्वं लक्ष्मणेन स्वयमथ भरतेनापि शत्रुघ्ननाम्ना

gīrvāṇairarthyamāno daśamukhanidhanaṁ kosale'ṣvṛśyaṣṛṅge putrīyāmiṣṭimiṣṭvā daduṣi daśarathakṣmābhṛte pāyasāgryam tadbhuktyā tatpurandhrīṣvapi tisṛṣu samaṁ jātagarbhāsu jāto rāmastvaṁ lakṣmaṇena svayamatha bharatenāpi śatrughnanāmnā

Asked by the gods for the end of the ten-faced one, when the sage Ṛśyaśṛṅga performed in Kosala for the king Daśaratha desiring sons the iṣṭi-sacrifice, by the eating of the chief pāyasa, in three queens at once was conceived a child.

Daśaka 34, Verse 2
कोदण्डी कौशिकस्य क्रतुवरमवितुं लक्ष्मणेनानुयातो
यातोऽभूस्तातवाचा मुनिकथितमनुद्वन्द्वशान्ताध्वखेदः ।
नॄणां त्राणाय बाणैर्मुनिवचनबलात्ताटकां पाटयित्वा
लब्ध्वास्मादस्त्रजालं मुनिवनमगमो देव सिद्धाश्रमाख्यम्

kodaṇḍī kauśikasya kratuvaramavituṁ lakṣmaṇenānuyāto yāto'bhūstātavācā munikathitamanudvandvaśāntādhvakhedaḥ nṝṇāṁ trāṇāya bāṇairmunivacanabalāttāṭakāṁ pāṭayitvā labdhvāsmādastrajālaṁ munivanamagamo deva siddhāśramākhyam

Bow-bearer, with Lakṣmaṇa, you went on father's word to protect Kauśika's chief sacrifice. By the sage's words, your road-fatigue dispelled, splitting Tāṭakā by arrows by the sage's word's power, gaining...

Daśaka 34, Verse 3
मारीचं द्रावयित्वा मखशिरसि शरैरन्यरक्षांसि निघ्नन्
कल्यां कुर्वन्नहल्यां पथि पदरजसा प्राप्य वैदेहगेहम् ।
भिन्दानश्चान्द्रचूडं धनुरवनिसुतामिन्दिरामेव लब्ध्वा
राज्यं प्रातिष्ठथास्त्वं त्रिभिरपि च समं भ्रातृवीरैः सदारैः

mārīcaṁ drāvayitvā makhaśirasi śarairanyarakṣāṁsi nighnan kalyāṁ kurvannahalyāṁ pathi padarajasā prāpya vaidehageham bhindānaścāndracūḍaṁ dhanuravanisutāmindirāmeva labdhvā rājyaṁ prātiṣṭhathāstvaṁ tribhirapi ca samaṁ bhrātṛvīraiḥ sadāraiḥ

Driving Mārīca off, in the sacrifice's head killing other rakṣasas with arrows, restoring Ahalyā, with road-dust of foot, going to the city of Videha, breaking the moon-crested bow, gaining the earth-daughter Indirā herself.

Daśaka 34, Verse 4
आरुन्धाने रुषान्धे भृगुकुलतिलके संक्रमय्य स्वतेजो
याते यातोऽस्ययोध्यां सुखमिह निवसन्कान्तया कान्तमूर्ते ।
शत्रुघ्नेनैकदाथो गतवति भरते मातुलस्याधिवासं
तातारब्धोऽभिषेकस्तव किल विहतः केकयाधीशपुत्र्या

ārundhāne ruṣāndhe bhṛgukulatilake saṁkramayya svatejo yāte yāto'syayodhyāṁ sukhamiha nivasankāntayā kāntamūrte śatrughnenaikadātho gatavati bharate mātulasyādhivāsaṁ tātārabdho'bhiṣekastava kila vihataḥ kekayādhīśaputryā

When the rage-blind ornament of the Bhṛgu line was confronted, transferring your radiance to him, gone, you went to Ayodhyā. Living happily with your beloved, your loved form, when Śatrughna once went to maternal uncle's place at father's word.

Daśaka 34, Verse 5
तातोक्त्या यातुकामो वनमनुजवधूसंयुतश्चापधारः
पौरानारूध्य मार्गे गुहनिलयगतस्त्वं जटाचीरधारी ।
नावा सन्तीर्य गङ्गामधिपदवि पुनस्तं भरद्वाजमारा
न्नत्वा तद्वाक्यहेतोरतिसुखमवसश्चित्रकूटे गिरीन्द्रे

tātoktyā yātukāmo vanamanujavadhūsaṁyutaścāpadhāraḥ paurānārūdhya mārge guhanilayagatastvaṁ jaṭācīradhārī nāvā santīrya gaṅgāmadhipadavi punastaṁ bharadvājamārā nnatvā tadvākyahetoratisukhamavasaścitrakūṭe girīndre

By father's word, eager for the forest, going with brother-and-wife, holding bow, ascending citizens on the road, going to Guha's dwelling, holding matted hair and bark, crossing the Gaṅgā by boat, again going on the path of Hari, bowing to Bharadvāja...

Daśaka 34, Verse 6
श्रुत्वा पुत्रार्तिखिन्नं खलु भरतमुखात् स्वर्गयातं स्वतातं
तप्तो दत्त्वाम्बु तस्मै निदधिथ भरते पादुकां मेदिनीं च ।
अत्रिं नत्वाथ गत्वा वनमतिविपुलां दण्डकां चण्डकायं
हत्वा दैत्यं विराधं सुगतिमकलयश्चारु भोः शारभङ्गीम्

śrutvā putrārtikhinnaṁ khalu bharatamukhāt svargayātaṁ svatātaṁ tapto dattvāmbu tasmai nidadhitha bharate pādukāṁ medinīṁ ca atriṁ natvātha gatvā vanamativipulāṁ daṇḍakāṁ caṇḍakāyaṁ hatvā daityaṁ virādhaṁ sugatimakalayaścāru bhoḥ śārabhaṅgīm

Hearing through Bharata's mouth that your father, sad-grieving for the son, had gone to heaven, sad, giving water to him, placing on Bharata your sandals and the earth, bowing to Atri, you went into the very vast Daṇḍaka forest.

Daśaka 34, Verse 7
नत्वाऽगस्त्यं समस्ताशरनिकरसपत्राकृतिं तापसेभ्यः
प्रत्यश्रौषीः प्रियैषी तदनु च मुनिना वैष्णवे दिव्यचापे ।
ब्रह्मास्त्रे चापि दत्ते पथि पितृसुहृदं दीक्ष्य जटायुं
मोदाद्गोदातटान्ते परिरमसि पुरा पञ्चवट्यां वधूट्या

natvā'gastyaṁ samastāśaranikarasapatrākṛtiṁ tāpasebhyaḥ pratyaśrauṣīḥ priyaiṣī tadanu ca muninā vaiṣṇave divyacāpe brahmāstre cāpi datte pathi pitṛsuhṛdaṁ dīkṣya jaṭāyuṁ modādgodātaṭānte pariramasi purā pañcavaṭyāṁ vadhūṭyā

Bowing to Agastya, of all-rakṣasa-demolisher form, listening to the ascetics, eager for their welfare. Then, given by the sage the divine Vaiṣṇava bow and the brahmāstra, on the way, seeing father's friend Jaṭāyu...

Daśaka 34, Verse 8
प्राप्तायाः शूर्पणख्या मदनचलधृतेरर्थनैर्निस्सहात्मा
तां सौमित्रौ विसृज्य प्रबलतमरुषा तेन निर्लुननासाम् ।
दृष्ट्वैनां रुष्टचित्तं खरमभिपतितं दुषणं च त्रिमूर्धं
व्याहिंसीराशरानप्ययुतसमधिकांस्तत्क्षणादक्षतोष्मा

prāptāyāḥ śūrpaṇakhyā madanacaladhṛterarthanairnissahātmā tāṁ saumitrau visṛjya prabalatamaruṣā tena nirlunanāsām dṛṣṭvaināṁ ruṣṭacittaṁ kharamabhipatitaṁ duṣaṇaṁ ca trimūrdhaṁ vyāhiṁsīrāśarānapyayutasamadhikāṁstatkṣaṇādakṣatoṣmā

When Śūrpaṇakhā came, mind shaken by Kāma, helpless about the matter, leaving her with Saumitri, by his great fierce wrath, with nose cut off; seeing Khara who came in fury, Dūṣaṇa, and Trimūrdha, killing them...

Daśaka 34, Verse 9
सोदर्याप्रोक्तवार्ताविवशदशमुखादिष्टमारीचमाया
सारङ्गं सारसाक्ष्या स्पृहितमनुगतः प्रावधीर्बाणघातम् ।
तन्मायाक्रन्दनिर्यापितभवदनुजां रावणस्तामहार्षीत्
तेनार्तोऽपि त्वमन्तः किमपि मुदमधास्तद्वधोपायायलाभात्

sodaryāproktavārtāvivaśadaśamukhādiṣṭamārīcamāyā sāraṅgaṁ sārasākṣyā spṛhitamanugataḥ prāvadhīrbāṇaghātam tanmāyākrandaniryāpitabhavadanujāṁ rāvaṇastāmahārṣīt tenārto'pi tvamantaḥ kimapi mudamadhāstadvadhopāyāyalābhāt

By news of his sister told to the ten-faced, helpless, by the māyā-deer of Mārīca enchanted his beloved-eyed one, you followed by her wish, killing it by arrow-blow. By that māyā-cry, your brother sent, Rāvaṇa took her. Pained too...

Daśaka 34, Verse 10
भूयस्तन्वीं विचिन्वन्नहृत दशमुखस्त्वद्वधूं मद्वधेने
त्युक्त्वा याते जटायौ दिवमथ सुहृदः प्रातनोः प्रेतकार्यम् ।
गृह्णानं तं कबन्धं जघनिथ शबरीं प्रेक्ष्य पम्पातटे त्वं
सम्प्राप्तो वातसूनुं भृशमुदितमनाः पाहि वातालयेश

bhūyastanvīṁ vicinvannahṛta daśamukhastvadvadhūṁ madvadhene tyuktvā yāte jaṭāyau divamatha suhṛdaḥ prātanoḥ pretakāryam gṛhṇānaṁ taṁ kabandhaṁ jaghanitha śabarīṁ prekṣya pampātaṭe tvaṁ samprāpto vātasūnuṁ bhṛśamuditamanāḥ pāhi vātālayeśa

Searching again for the slim one, in the form 'I have stolen your wife', when the ten-faced, having said, was leaving, when Jaṭāyu went to heaven, performing for the friend the funeral; killing the seizing Kabandha; seeing Śabarī...