जातस्य ध्रुवकुल एव तुङ्गकीर्ते
रङ्गस्य व्यजनि सुतः स वेननामा ।
तद्दोषव्यथितमतिः स राजवर्य
स्त्वत्पादे विहितमना वनं गतोऽभूत्jātasya dhruvakula eva tuṅgakīrte raṅgasya vyajani sutaḥ sa venanāmā taddoṣavyathitamatiḥ sa rājavarya stvatpāde vihitamanā vanaṁ gato'bhūt
“In Dhruva's line of high fame was born a son named Vena. The best of kings, troubled at heart by his son's faults, fixed his mind on your feet and went to the forest.”