Prapāṭhaka 3.1
Sourceओꣳ । अथानन्तरꣳ भद्रश्रीलोहभाण्डीरमहातालखदिरवकुलकुमुदकाम्यमधुवृन्दावनानि द्वादशवनानि । कालिन्द्याः पश्चिमे सप्तवनानि पूर्वस्मिन् पञ्चवनानि उत्तरस्मिन् गुह्यानि सन्ति । मथुरावनमधवनमहावनखदिरवनभाण्डीरवननन्दीश्वरवननन्दवनानन्दवनखाण्डववनपलाशवनाशोकवनकेतकवनद्रुमवनगन्धमादनवनशेषायिवनश्यामायुवनभुज्युवनदधिवनवृषभानुवनसङ्केतवनदीपवनरासवनक्रीडावनोत्सुकवनान्य् एतानि चतुर्विꣳशतिवनानि नित्यस्थलानि नानालीलयाधिष्ठाय कृष्णः क्रीडति । तानि वनानि वसन्तर्तुसेवितानि मन्दादिपवनयुक्तानि सन्ति यत्र दुःखꣳ नास्ति सुखꣳ नास्ति जरा नास्ति मरणꣳ नास्ति क्रोधो नास्ति ।
oṁ | athānantaraṁ bhadraśrīlohabhāṇḍīramahātālakhadiravakulakumudakāmyamadhuvṛndāvanāni dvādaśavanāni | kālindyāḥ paścime saptavanāni pūrvasmin pañcavanāni uttarasmin guhyāni santi | mathurāvanamadhavanamahāvanakhadiravanabhāṇḍīravananandīśvaravananandavanānandavanakhāṇḍavavanapalāśavanāśokavanaketakavanadrumavanagandhamādanavanaśeṣāyivanaśyāmāyuvanabhujyuvanadadhivanavṛṣabhānuvanasaṅketavanadīpavanarāsavanakrīḍāvanotsukavanāny etāni caturviṁśativanāni nityasthalāni nānālīlayādhiṣṭhāya kṛṣṇaḥ krīḍati | tāni vanāni vasantartusevitāni mandādipavanayuktāni santi yatra duḥkhaṁ nāsti sukhaṁ nāsti jarā nāsti maraṇaṁ nāsti krodho nāsti |
English translation
Fresh editorial translation from the Rādhopaniṣad textual dossier authority
Om. Next are the twelve forests: Bhadra, Shri, Loha, Bhandira, Mahatala, Khadira, Vakula, Kumuda, Kamya, Madhu, Vrinda, and the others transmitted in this sequence. Seven lie west of the Kalindi, five east, and secret forests lie to the north. The text then names twenty-four eternal forest places—Mathura, Madhu, Mahavana, Khadira, Bhandira, Nandishvara, Nanda, Ananda, Khandava, Palasha, Ashoka, Ketaka, Druma, Gandhamadana, Sheshayi, Shyamayu, Bhujyu, Dadhi, Vrishabhanu, Sanketa, Dipa, Rasa, Krida, and Utsuka—where Krishna presides over manifold lilas and plays. Those forests are forever served by spring and touched by gentle winds; there are no opposites of sorrow and pleasure, no old age, death, or anger.
The transmitted compound lists are corrupt in places and differ from the parallel Purusha-bodhini recension. The Sanskrit is preserved without silently replacing the catalog of names.
Prapāṭhaka 3.2
Sourceतत्र पूर्णानन्दमयः श्रीकैशोरकृष्णः शिखण्डिदललम्बितत्रियुम-गुञ्जावतꣳसमणिमयकिरीटशिराः गोरोचनातिलकः कर्णयोर् मकरकुण्डलो वन्यस्रग्वी मालतीदामभूषितशरीरः करे कङ्कणꣳ बाहौ केयूरꣳ पादयोः किङ्किणीꣳ कट्याꣳ पीताम्बरꣳ च धारयन् गम्भीरनाभिकमलः सुवृत्तनासायुगलो ध्वजवज्रादिचिह्नितपादपद्मो महाविष्णुर् आस्ते । एवꣳरूपꣳ कृष्णचन्द्रꣳ चिन्तयेन् नित्यशः सुधीः ।
tatra pūrṇānandamayaḥ śrīkaiśorakṛṣṇaḥ śikhaṇḍidalalambitatriyuma-guñjāvataṁsamaṇimayakirīṭaśirāḥ gorocanātilakaḥ karṇayor makarakuṇḍalo vanyasragvī mālatīdāmabhūṣitaśarīraḥ kare kaṅkaṇaṁ bāhau keyūraṁ pādayoḥ kiṅkiṇīṁ kaṭyāṁ pītāmbaraṁ ca dhārayan gambhīranābhikamalaḥ suvṛttanāsāyugalo dhvajavajrādicihnitapādapadmo mahāviṣṇur āste | evaṁrūpaṁ kṛṣṇacandraṁ cintayen nityaśaḥ sudhīḥ |
English translation
Fresh editorial translation from the Rādhopaniṣad textual dossier authority
There Shri Krishna in his youth, filled with complete bliss, remains as Mahavishnu: his head crowned with peacock feathers, clusters of gunja berries, and jewels; a gorochana mark upon his brow; makara earrings at his ears; a forest garland and jasmine wreath adorning his body; bracelets on his wrists, armlets on his arms, tinkling ornaments at his feet, and yellow cloth at his waist; his navel deep as a lotus, his pair of nostrils beautifully rounded, and his lotus feet marked with banner, thunderbolt, and other signs. The wise should meditate daily upon Krishnachandra in this form.
Bracketed completions in the Adyar base text are incorporated where required by the grammar and recorded in the archived source witness.
Prapāṭhaka 3.3
Sourceतस्याद्या प्रकृती राधिका नित्या निर्गुणा सर्वालङ्कारशोभिता प्रसन्नाशेषलावण्यसुन्दरी । अस्मदादीनाꣳ जन्म तदधीनम् । अस्या अꣳशाद् बहवो विष्णुरुद्रादयो भवन्ति । एवꣳभूतस्यागाधमहिम्नः सुखसिन्धोर् उत्पन्नम् इति मानसपूजया ध्यानेन कीर्तनेन स्तुत्या मानसेन सर्वेण नित्यस्थलꣳ प्राप्नोति । नान्येनेति । नान्येनेति । नान्येनेति । इति वेदवचनꣳ भवति । इति वेदवचनꣳ भवति । इति वेदवचनꣳ भवति । इत्य् आथर्वण्याꣳ पुरुषबोधन्याꣳ पारमहꣳस्याꣳ तृतीयः प्रपाठकः ।
tasyādyā prakṛtī rādhikā nityā nirguṇā sarvālaṅkāraśobhitā prasannāśeṣalāvaṇyasundarī | asmadādīnāṁ janma tadadhīnam | asyā aṁśād bahavo viṣṇurudrādayo bhavanti | evaṁbhūtasyāgādhamahimnaḥ sukhasindhor utpannam iti mānasapūjayā dhyānena kīrtanena stutyā mānasena sarveṇa nityasthalaṁ prāpnoti | nānyeneti | nānyeneti | nānyeneti | iti vedavacanaṁ bhavati | iti vedavacanaṁ bhavati | iti vedavacanaṁ bhavati | ity ātharvaṇyāṁ puruṣabodhanyāṁ pāramahaṁsyāṁ tṛtīyaḥ prapāṭhakaḥ |
English translation
Fresh editorial translation from the Rādhopaniṣad textual dossier authority
His primordial Prakriti is Radhika: eternal, beyond qualities, radiant with every ornament, gracious, and beautiful with inexhaustible loveliness. The birth of beings such as ourselves depends upon her; many Vishnus, Rudras, and others arise from portions of her. From that fathomless greatness comes the ocean of happiness. By mental worship, meditation, singing, praise, and the whole inward discipline one reaches the eternal place—not by another means, not by another means, not by another means. So declares the Veda three times. Thus ends the third prapathaka.